Meny

Fotografins historia

Fotots förhistoria

Människan visste att ljus påverkar en mängd material, till exempel att textilier bleks och huden blir solbränd. Hon lärde sig att det uppkommer en bild som återkastas på alla polerade ytor, t.ex. ögats näthinna, då ljusets strålar reflekteras av olika kroppar. Det skrev Charles-François Tiphaigne de la Roche om i verket Giphantic på 1760-talet. Han fantiserade om en av mänsklighetens drömmar: att fixera spegelbilden och framställa bilder utan tecknarens penna.

Camera obscura 1545

Den första publicerade illustrationen av Camera obscura, 1545

Camera obscura

Camera obscura är det latinska namnet för ett mörkt rum med ett litet hål i väggen eller fönsterluckan. Ljuset tränger in genom hålet och en omvänd bild av landskapet projiceras på den motsatta väggen.

Redan på Aristoteles tid (300-talet f.Kr.) kände man till denna optiska princip och man lade dessutom märke till att bilden blev skarpare ju mindre hålet var.

Giovanni Battista della Porta anses vara den första som använde principen som hjälpmedel för att teckna. Han fäste helt enkelt ett papper eller en duk där bilden projicerades på väggen och tecknade av den.

Camera obscura förbättrades efterhand. Den första betydelsefulla förbättringen var att man satte in en bikonvex lins (utbuktande åt båda hållen) i öppningen för att bilden skulle bli klarare. Det var en läkare i Milano som kom på det 1550.

1568 kom man i Venedig på i att man kunde få större bildskärpa genom att sätta in bländare av olika storlekar framför eller bakom linsen.

Nästa förbättring, 1573, var att sätta i en konkav spegel så att den dittills upp- och nervända bilden reflekterades rättvänd mot någon av de inre väggarna.

Camera obscura, Zahn, 1685

Zahn: Camera obscura av reflextyp som användaren inte behövde gå in i, 1685

Johann Kepler, astronom från Österrike, gjorde kartor över hela landet genom sin tält-camera obscura 1620. Han satt själv inne i ett svart tält, ett rör stack upp med en bikonvex lins och en spegel reflekterade bilden ner på ritbrädet.

Lite senare insåg en matematiker att det inte var nödvändigt att gå in i kameran utan att det räckte att titta genom ett litet hål i dess vägg. Nu började camera obscura likna den kamera vi använder idag. Skillnaden var att man ännu inte kunde bevara den bild man åstadkom i "lådkameran".

Keplers tält-camera obscura, 1620

Keplers tält-camera obscura, 1620

Förhistoria | 1800-talet | 1900-talet | Modern fotografi